Malin Lindblom

Varför ska det alltid vara så jobbigt att inte få som man själv vill? Jag hade längtat till helgen för att jag visste att jag skulle få vara med André då. Och det fick jag också.. efter skolan idag så följde han med mej hem. Men sen så tog han bussen hem klockan 7. Jag fick ju i alla fall vara med honom i 7 timmar. Men när jag väl börjat umgås med honom så vill jag aldrig att det ska ta slut, jag vill alltid vara i hans närhet. Nu har han i alla fall åkt hem. Jag hatar det eftersom jag vill att han skulle stanna..  Men jag älskar att jag inte kan gråta när jag är med honom  (inte än iaf, kanske kommer senare).. Jag har alltid varit en sån person som brukar kunna börja gråta när jag vet att någon snart ska åka hem och att jag inte kommer få se dom på ett litet tag. Och jag kan känna att tårarna är på väg att komma när jag är med André men dom kommer aldrig. Han lyckas alltid få mej att börja skratta istället. haha nu bölar jag bara för att jag tänker på att han åkt hem. haha. Men jag älskar verkligen hur underbart mysig han är och att han aldrig verkar göra så stor sak av någonting. Typ som... ech jag kan inte förklara..

Jag är medveten om att jag kan vara rätt jobbig ibland, jag är van att få som jag vill. Så det är nog bra att jag inte alltid får det längre. Jag försöker vara en bra flickvän iaf.. Jag gör så gott jag kan.

 

Även fasst det kan kännas som om han inte bryr sej om mej ibland.. att jag iaf inbillar mej det när jag inte får någon uppmärksamhet och då det känns som dataspelet är vilktigare än mej.. då han inte svarar på sms..  så är han helt underbar och mysig när vi träffas. Ingen har någonsin fått mej att känna mej så speciell.. och älskad.

Jag känner mej som världens lyckligaste flickvän som har en så underbart mysig pojkvän :)